Stefan: 26 år.

Sebastian: 30 år.

Emil: 28 år.

John: 26 år.

Rickard: 27 år.

 

 

Fick en fråga via mejlen om när killarna fyller år, och självklart kan jag svara på de!

Det finns en tydlig tråd i State of Dramas album som kom ut förra veckan. Melodifestivalbiraget Falling var en kärlekshyllning till high school-romanser bland rödvita plastmuggar och lake house-fester man bara sett på film. Och Fighter fortsätter på det spåret.

Att göra hårdpop med collegetema är kanske inte den mest uppskattade genren bland ansedda kritiker men jag, jag och mitt förälskade huvud, älskar det. Det är en underskattad genre i Sverige och jag är så innerligt trött på människor som bara ”åh, sån musik lyssnade jag på när jag gick i sjuan” när jag vill hylla skatepunk eller high school-pop. State of Drama ger uppriktigt fulla fan i det. Och jag älskar dem för det.

"Fighter" innehåller elva låtar i stil med band som All American Rejectsoch Goo Goo Dolls. Det är inte supernyskapande, men det finns få band i Sverige som kör på det spåret idag. Och även om jag inser att deras musikstil inte är unik och att de lite för enkla texterna byggda kring tafflig skolengelska kanske lämnar mer att önska, spelar det egentligen ingen roll. För det som främst gör att jag inte vill sluta lyssna på albumet är Emil Gullhamns röst.

State of Drama-sångaren har en av de mest personliga, unika och berörande röster jag hört på flera år i Sverige. Det finns så mycket skörhet och värk i den, samtidigt som ingenting någonsin har känts mer stabilt. Som att rösten trasats, släpat sig längs en ensam grusgång men överlevt och nu står framför dig, starkare än någonsin. Som en sliten, smutsig och fårad hand som ändå rör vid din kind på ett mjukare sätt än någon gjort förut. Och den där rösten ger intrycket av att bära på så mycket mer erfarenheter och djup än vad texter som ”Put your favorite dress on, girl, cause I’m gonna rock your world” kan säga.

Så för min del är inte texternas roll det viktigaste när jag lyssnar på ”Fighter”. Emil Gullhamn hade lika gärna kunnat sjunga valfri Ravaillacz-låt med den där rösten och jag skulle ändå sitta med en skakande klump i hjärtat och stjärnvåt glans i ögonen. 

Betyg: 3/5
Bästa spår: Falling, Can’t find you anywhere, Fighter.

Låtlista
1. Can’t find you anywhere
2. While the heavens fall
3. Falling
4. Fighter
5. Love 4 Money
6. Legendary
7. Are we still ok?
8. Rain
9. Go
10. Maybe
11. All of my life

Mitt namn är då Nathalie, men ni kan kalla mig Natta! Jag är född 1995, alltså 17 år gammal & bor i den lilla orten sala i västmanland. Jag gillar killarna väldigt väldigt mycket. Dom är sjukt stora förebilder för mig, därför har jag valt att skapa denna blogg för både min och killarnas skull. Hoppas ni är här för att stanna!